Länkstig

Kulturarv i Antarktis dokumenteras

En gammal forskningsstation på Antarktis ska dokumenteras för framtiden med hjälp av VR-teknik. Jonathan Westin, forskningskoordinator på Centrum för digital humaniora är en av forskarna som ingår i polarexpeditionen.

I början av förra sekelskiftet ledde forskaren Otto Nordenskjöld en polarexpedition till Antarktis med skeppet Antarctica. Han övervintrade på den närliggande ön Snow Hill medan Antarctica åkte vidare, och när expeditionen senare skulle hämtas upp fastnade skeppet i isen och förliste. Besättningen lyckades ta sig iland till Pauletön där de byggde en hydda för att rädda sig. Idag räknas stationen till en av Antarktis skyddade historiska miljöer och står tillsammans med alla lämningar efter Nordenskjöldsexpeditionen under Argentinas beskydd. Det är dock ett kulturarv som få kan ta del av.

– Sverige och Argentina har ett delat ansvar att ta hand om detta gemensamma historiska arv på Antarktis och nu när permafrosten börjar ge med sig måste vi göra något innan de materiella resterna förfaller helt, säger Jonathan Westin, som tillträdde sin tjänst som forskningskoordinator på Centrum för digital humaniora i juli.

Oljemålningar och VR-teknik

Den 26:e december bär det av, först med flyg till en militärbas i Argentina, sedan med herkulesflyg till argentinska Camp Marambio i Antarktis, därifrån åker de vidare med isbrytare och gummibåt till den före detta forskningsstationen på Snow Hill. Forskningsteamet ska även ta sig till stenhyddan på Pauletön, nära Camp Esperanza, och dokumentera den. De beräknas vara på plats tre veckor men hela resan kan ta uppemot två månader beroende på svårigheter som kan uppstå på grund av vädret. Med sig kommer forskarteamet ha flera tält för arbete och vila samt fotoutrustning, 3D-skanner och drönare som Jonathan Westin kommer att använda för att dokumentera platsen.

– Jag är intresserad av hur man med teknik kan återskapa rum, och gå in i dessa rum, ta del av främmande platser. Jag skulle vilja omdefiniera vad digital humaniora är. Det har varit mycket fokus på big data, men detta är deep data där simuleringen går på djupet i en plats, en situation, och de relationer mellan människor och ting som har format den.

 

Under sådana omständigheter är det för farligt att bege sig tillbaka till forskningsstationen och det finns inget annat att göra än att stänga in sig i sitt tält, äta snö och försöka stå ut med hungern tills stormen avtagit.

På Nordenskjölds tid hade man med sig en konstnär som målade landskapet med oljefärg. Jonathan Westins förhoppning är att en utställning ska arrangeras där de gamla oljemålningarna ställs ut sida vid sida med hans dokumentation.

– Det första jag ska göra är att känna in mig – hur känns det här, hur kan jag förmedla detta till andra? Jag kommer att dokumentera både hyddorna och landskapet runt omkring och genom en VR-konstruktion ska man kunna få känslan av att vara där. Även om det är svårt att simulera 50 minusgrader, säger Jonathan Westin.

Ska polarcertifieras

De tuffa väderförhållandena gör att forskarteamet måste genomgå en ”polarcertifiering”. Under hösten ska de tillbringa tre dagar hos Polarforskningssekretariatet i Abisko och få lära sig hur man beter sig i polarområden. Inget avfall får lämnas kvar. De måste genomgå medicinska undersökningar och tränas i att hantera utrustningen under extrema omständigheter. Det krävs också tillstånd från regeringen för att som svensk få åka till Antarktis.
– Stenhyddan på Pauletön ligger mitt i en koloni med pingviner så vi måste vara varsamma.

Antarktis

Förutom kylan finns det risk för snöstormar som kan pågå i dagar och då det bara är möjligt att se och höra en meter framför sig. Under sådana omständigheter är det för farligt att bege sig tillbaka till forskningsstationen och det finns inget annat att göra än att stänga in sig i sitt tält, äta snö och försöka stå ut med hungern tills stormen avtagit. Teamet har fått rådet att ta med sig en väldigt bra bok, ifall detta skulle inträffa.
– Jag fryser lätt. Jag gillar att åka till Italien när det är kallt, säger Jonathan Westin med ett skratt.

Han är ingen äventyrare, som man skulle kunna tro.
– Det mest riskfyllda jag gjort var när jag dokumenterade etruskiska kammargravar. Det var väldigt oländig terräng och eftersom landskapet har skiftat efter årtusenden av jordbävningar kunde många kammare bara nås genom trånga passager och hål som grävts av plundrare långt under marken, säger Jonathan Westin.

Ändå fanns det inga tvivel när han fick frågan om att åka till Antarktis. Det var på ett symposium på Riksantikvarieämbetet förra året som han träffade några andra forskare och de började diskutera möjligheten att genomföra resan tillsammans.
– Jag anmälde mig direkt som frivillig om de skulle få ihop pengar till projektet. Det känns spännande, det är så svårt att veta vad man kan förvänta sig. När man läser om alla historiska expeditioner skulle man nästan bli lite besviken om allt gick för lätt. Lite strapatser får det väl vara.

Fotnot: Expeditionen är ett samarbete mellan flera institutioner och länder. Projektet, CHAQ 2020, är finansierat av Vetenskapsrådet och leds av Lize-Marié Van Der Watt vid KTH. Från Göteborgs universitet ingår även Gunnar Almevik. Riksantikvarieämbetet finansierar Jonathan Westins och Gunnar Almeviks del i projektet.

Foto: Expeditionsmedlemmarna Johan Gunnar Andersson, Toralf Grunden och Samuel Duse framför forskningsstationen på Snow Hill 1903. Fotograf okänd.