Till startsida
Webbkarta
Till innehåll Läs mer om hur kakor används på gu.se

Farsoter och gränser. Epidemier och smittvägar i Skandinavien och Östersjöområdet under 1700-talet

Det mest utmärkande draget i 1600- och 1700-talens europeiska befolkningshistoria är dödlighetskriserna. Gång efter annan steg dödligheten till skyhöga nivåer. I över 200 år har historiker och olika samhällsdebattörer diskuterat vad dessa kriser berodde på. I ena stunden har det varit Guds straff eller matbrist, i nästa bristande hygien, krig, tiggare eller överbefolkning. Otaliga studier har gjorts av just tillgången på mat och dödlighet, men resultaten är ofta motsägelsefulla. Det som framför allt ställer till problem är infektionssjukdomarna. Visserligen finns flera fruktansvärda exempel på att ren svält dödade människor, men samtidigt står det klart att det främst var dysenteri, pest, smittkoppor och olika febrar som dödade människor under kriserna, inte brist på mat. Farsoternas inverkan kan knappast överskattas. I Sverige orsakade t ex smittkoppor i mitten av 1700-talet 50 procent av all dödlighet i åldersgruppen 1-5 år, och febrarnas och dysenterins verkan under svältkatastroferna på 1740- och 1770-talen var ohyggliga, med tiotusentals döda. Många studier har följaktligen försökt att greppa epidemiernas betydelse; hur länge de funnits, hur hög dödlighet de resulterat i, hur de uppfattats och hur de har bekämpats. Vi har alltså en ganska bra kunskap om vilka sjukdomar som plågat människor runt om i världen.

När det kommer till de viktiga frågorna om var epidemierna egentligen startade, vilken utbredning de hade och, framför allt, längs vilka vägar de spreds, vet vi emellertid mycket lite. De spår historiker har att följa finns i dåtida statistik, rapporter och kyrkböcker, och sjukdomshistoriker rör sig gärna i det mellersta eller sena 1800-talet då det börjar dyka upp ”färdig” statistik och uppgifter om morbiditet och då diagnosticeringar och källmaterial överlag är bättre. Men då är också The age of pestilence and famine för européerna sedan länge över. Diagnoserna och uppgifterna i 1700-talets kyrkböcker och läkarrapporter är osäkrare. Här förekommer dialektala benämningar på sjukdomar och en syn på deras orsak och sätt att spridas som är sprungen ur den förbakteriella kunskapseran, och därmed skarpt skild från vår tids sätt att resonera kring ohälsa. Ett annat centralt problem är att de som väl försökt ta sig an historiska epidemier ofta undersöker ett lokalsamhälle, eller sjukdomar i enskilda länder, medan det för vår projektgrupp emellertid är uppenbart att farsoterna sällan lät sig hindras av politisk-administrativa gränser, vare sig på socken-, läns- eller riksnivå. Ska vi förstå oss på de historiska farsoterna måste jämförande analyser göras av utbrott såväl i olika länders hamnstäder och marknadsplatser som i varierande typer av regioner alldeles oavsett hur de administrativa gränserna har sett ut.

Genom ett samarbete mellan forskare från Sverige och Estland och GIS-expertis från Centrum för digital humaniora är målsättningen med det här projektet förklara spridningsmönstret hos några av de värsta av 1700-talets sjukdomar i Östersjöområdet; dysenterin, smittkopporna och febrarna. Forskarlagets kompetens rymmer historisk demografi, kartdata, sjukdomshistoria, krishistoria och gruppen har stor empirisk erfarenhet. Vårt studieområde är sammanhållet men rejält varierande, vilket ger en rad analytiska fördelar. Här finns Sverige och Norge med den långa landgränsen, Sverige och Finland med sin gemensamma politiska historia, den viktiga hamnstaden Tallinn och handeln över Östersjön - områden som sällan sammankopplats i sjukdomshistoriska sammanhang.

Några av de stora farsoterna är nära knutna till individens näringstillstånd, några trivs inomhus bland människor på vintern, medan ytterligare andra spreds via vatten, helst på sensommaren eller hade en förödande förkärlek till vissa åldersgrupper. I en svårgreppad och mångfacetterad gråzon mellan natur och människa har såväl klimat och topografi som människans kontaktnät, sätt att leva och skydda sig spelat roll för utbrottens karaktär och spridning. Vi vet att farsoterna har dödat miljoner och åter miljoner människor, påverkat samhällsutveckling och krig – men de systematiska analyserna av hur de egentligen spreds är få.

Projektdeltagare: Daniel Larsson och Ida Storm

Läs mer: Problem och möjligheter

Sidansvarig: Katarina Wignell|Sidan uppdaterades: 2019-05-20
Dela:

På Göteborgs universitet använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor.  Vad är kakor?