Till startsida
Webbkarta
Till innehåll Läs mer om hur kakor används på gu.se

Problem och möjligheter, metodtest och pilotstudier

Fokus i det följande ligger på metodiska erfarenheter och överväganden gjorda under de pilotstudier vi har företagit inför projektet. Det rör sig grovt taget om tre exempel som illustrerar de problem och möjligheter som finns i arbetet med att analysera de historiska, akuta infektionssjukdomarna.

De tre exemplen är alla resultatet av en sammanvägning källmaterialets karaktär och vad som är en rimlig arbetsinsats sett mot syfte och presumtiva resultat – ett generellt men i detta epidemihistoriska, rumsliga och delvis digitala sammanhang särskilt besvärligt problem: vill vi ha data på individnivå måste den mödosamt excerperas från det handskrivna primärmaterialet (död- och begravningslängder). Offrens hemvist måste dessutom noteras och lokaliseras geografiskt. Studier på individnivå är följaktligen mycket ovanliga i forskningen, och de som väl gjorts är oftast begränsade till lokalsamhällen (församling) och rör enstaka år. Eftersom uppgifter om sjuklighet och smitta inte finns mer än sporadiskt i 1600- och 1700-talens källmaterial är epidemispecifik dödlighet gängse proxy. Knuten till det, och en viktig fråga för oss, är därmed också hur väl en epidemiers smittvägar och konturer verkligen avspeglas i en så begränsad yta som församlingen.

Motsatsen är en analys av en stor geografisk yta, vilket i det här sammanhanget vill säga ett län, en topografisk eller ekonomisk region eller kanske ett helt land. Möjlighet till sådana analyser finns för svensk och finsk del tack vare det unika Tabellverket, dvs. den tryckta statistik som från 1749 ordnades av SCB:s föregångare Kungliga Tabellkommissionen samt kyrkan, idag tillgängliggjord av Umeå universitets demografiska databas (DDB). I Tabellverket får vi uppgifter om antal döda per år på församlingsnivå i dåtidens kategoriseringsdräkt efter dödsorsaker. Här tappar vi emellertid individperspektivet och kan endast följa sjukdomsdödligheten via årssummor och på församlingsnivån. I gengäld borde – och det är en annan av våra målsättningar – vissa epidemiers geografiska tyngdpunkter (snarare än spridningsmönster) kunna gestaltas, av stort intresse inte minst för att kunna analysera de dödlighetskriser som drabbade det förindustriella Europa (t ex 1773).

Idealet vore således att jobba med individdata, men över en stor yta. Detta är mycket sällsynt och har bara gjorts ett par gånger tidigare (Bodil Persson, Pestens gåta, Lund 2001 samt Daniel Larsson Kolera. Samhället, idéerna och katastrofen 1834, Stockholm 2015). Larssons studie rör en sjukdom som blev en parentes i det svenska, historiska sjukdomspanoramat: koleraepidemin 1834. Koleran skiljer ut sig genom att den var ny och okänd, och bokstavligen skräckslog samhället. Den avsatte därmed spår i rader av varierande källmaterial och kan rätt väl ringas in i tid och rum. Samtliga lokala utbrott följs upp i begravningslängderna och hela epidemins förlopp gestaltas på veckonivå såväl som ifråga om intensitet (döda/inv.). 1700-talets epidemier är klurigare att komma åt: de var vanliga, fick mindre uppmärksamhet och lämnade färre källmaterial efter sig, och vi får inte ens grovt kunskap om deras spatiala eller temporala gränser.

1. Döda i dysenteri i Lima och Transtrands sockar sommaren 1773.

Se animation: Döda i dysenteri i Lima och Transtrands sockar sommaren 1773.

 

2. Dysenteri och smittkoppor, svältåret 1772

 

3. Pågående kolerautbrott 1834


 
De tre grupperna av illustrationer speglar alla dessa begränsningar och avvägningar – men visar också på fina möjligheter att ta den här typen av analys vidare.

Animationen (1) visar en pilotstudie på individnivå av en dysenteriepidemi i Lima och Transtrands församlingar i nordvästra Dalarna 1773. Vi kan följa dödsfallen dag för dag, och smittan kommer av allt att döma in söderifrån, längs Västerdalälven. I övrigt är några mönster dock svåra att se. Sannolikt beror detta på att ytan helt enkelt är för liten – differensen mellan var folk blev smittade och var de dog blir helt enkelt för stor på lokalnivån – och vår slutsats är att de geografiska analysytorna i de fortsatta studierna måste vidgas. Pilotstudien på Lima visar dock att det är möjligt att sammanställa individdata av det här slaget; att de historiska ortnamnen är möjliga att lokalisera och därmed att sådana här animationer är möjliga. Utökade individstudier i olika typer av regioner är ett centralt mål för projektet.

Nästa exempel (2) utgår från svältåret 1772. Vi ser kalkylerad dödlighet för landet (från Lennart Palms Livet, kärleken och döden. Fyra uppsatser om svensk befolkningsutveckling 1300-1850, Göteborg 2001), samt kartor byggda på Tabellverksdata från DDB. Kartorna visar på församlingsnivån inte bara att smittkoppor och dysenteri var centrala för den ökade dödligheten, utan också var i landet de härjade. Möjligheterna till slutsatser om regionala tyngdpunkter är därmed goda. Dock finns stora luckor i materialet, vilket en kontroll av källmaterialet för Värmland 1773 visar. I tabellverksdatan finns registrerat dysenteri i 58 av länets 78 församlingar, dvs. i 74 %. Begravningslängderna för de 20 som saknas visar dock att där faktiskt bröt ut dysenteri i 18 av dem, vilket ökar siffran till 97 % drabbade församlingar.

Den sista kartserien visar kolerautbrottet 1834, dels som ett axplock från olika skeden av epidemin, dels med summerad koleradödlighet för hela epidemin. Statistiken för de döda har helt byggts på excerpering i begravningslängderna. Vi kan gestalta spridningsmönster och en intressant tyngdpunkt i västra Sverige.
Målet för det vidare arbetet är att kraftigt bygga ut individdata. Hela landet kan inte excerperas, men väl specifika regioner, epidemier och krisperioder. Bristerna i Tabellverkets/DDB:s data är större än väntat och understryker vikten av att så långt som möjligt använda begravningslängder, och mer kompletterande Tabellverket. De empiriska och metodiska utmaningarna är betydande men samtidigt, inte minst ställt mot den ringa kunskap vi har om de historiska sjukdomarna, de rika källmaterial och den digitala teknik som finns, så har projektet en fin potential att förklara längs vilka vägar farsoterna tog sig fram.

Projektdeltagare: Daniel Larsson och Ida Storm

Sidansvarig: Katarina Wignell|Sidan uppdaterades: 2019-06-10
Dela:

På Göteborgs universitet använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor.  Vad är kakor?

Denna text är utskriven från följande webbsida:
http://cdh.hum.gu.se/forskning/pagaende-projekt/farsoter-och-granser/problem-och-mojligheter/
Utskriftsdatum: 2019-09-21